Kissen sista liv.
Idag skulle jag ta kort på den gulliga “varning för katter”-skylten utanför Carolina Rediviva i Uppsala.
Jag går en bit bort för att komma på lite lagom avstånd, slänger en blick ned i gräset brevid mej och i en millisekund ler jag åt kissen som ligger och sträcker ut sej i gräset. Sen ler jag inte mer. Kissen är död.
Sista livet (av nio) var förbrukat. Jag har alltid tyckt att trafiken utanför Carolina varit läskig och nu vet jag att den är det. Nästa gång kanske det inte “bara” är en katt.
Usch vad ledsamt. Jag har också hittat en död katt en gång. Det var hemskt.
Det var det ju … för den katten iaf.
F’låt det var grymt men … kunde inte låta bli …
En gång röstfiskare … men inte alltid!