Barbapappa minnen.
Det är roligt att Barbapappa har börjat synas lite här och var igen. Jag har ett vagt minne av honom och hans familj från min barndom. Har för mej att han kunde ändra skepnad hur han ville. Han var mysig.
Jag minns att jag och min barndomskompis Linda satt hemma i mitt rum och sydde konturerna av Barbapappa på en pappbit. Vi skulle göra små tavlor med hela familjen och bråkade om vem som skulle få göra vilken familjemedlem.
För ett tag sen ringde S när han var på väg till pizzerian för att hämta hem kvällens middag och berättade att det var ett rosa spöke som lyste i stadens inredningsbutik. Några dagar senare cyklade jag förbi för att kolla hur spöket såg ut och och upptäckte då att det inte alls var något spöke. Det var ju en Barbapappalampa för ett och ett halvt tusen kronor.
Den här bloggen inspirerade mej till detta inlägg med den här bilden.
