SheCat

Filmstjärnan Elvis

En augustikväll i början på nittiotalet tittade jag på tv. En kanal visade en film med en kille som sjöng. Den utspelade sig på Hawaii, många flickor var med i filmen och så den här mörke amerikanen som var så charismatisk och sjöng så fångande. Filmen var Blue Hawaii. Det var min första kontakt med Elvis Presley.

Efter fick jag flera Elvis-skivor och jag blev med medlem i Elvis svenska fanclub, Tidskriften Elvis. Sedan dess har intresset för Elvis både falnat och rest sig igen.
I början gillade jag Love me tender, Jailhouse rock och Blue suede shoes, de mest uppenbara elvislåtarna. Sedan blev det In the Ghetto och diverse filmlåtar. Nu för tiden är det 70-talslåtarna (och slutet av 60-talet) som gäller.

Varför berättar jag då det här? Jo, det är bara en bakgrund till det jag egentligen skulle skriva om.

Igår såg jag Elvisfilmen Charro! Det var en gammal westernfilm med dålig bild och dåligt ljud. Elvis spelade en före detta “bad guy” som blev vise-sheriff, han hade en vacker flicka och var anklagad för att ha stulit en mexikansk kanon. Det var två saker med denna film som var intressanta. För det första är det den enda gången jag sett Elvis med skägg. Han är riktigt cool. Och för det andra så är det den enda film med honom jag sett där han inte sjunger en enda låt (förutom titellåten i förtexten).

Elvis ville egentligen vara en duktig skådespelare. Mycket chans till att visa sina talanger hade han dock inte när filmbranschen ville utnyttja hans sångframgångar och spela på dem i alla filmer. Därför var det väldigt kul att se en film där han inte förlöjligas med att med ett stort leende på läpparna sjunga en klämkäck låt inför en vacker flicka…

Andra bloggar om: Elvis Presley, musik, film, Charro!