You are currently browsing the Dagbok category.
Jag går bara i skolan två dagar varje vecka, resten av tiden ska jag plugga hemma. Det är bara det att dagarna när jag är hemma förskjuts min dygnsrytm och anpassar sig efter min nattarbetande sambos. Dessutom jobbar jag själv kväll ett par dagar. Detta betyder att jag inte kan somna i tid på kvällarna innan jag ska till skolan utan det brukar sluta med att jag får gå upp efter tre-fyra timmars sömn. Det känns inte jättejobbigt med tanke på att det inte är så ofta, men varför jag berättar detta är för att ha en bakgrund till vad jag tänkte berätta nu;
Inatt sov jag 16 (SEXTON!) timmar…
Nu är jag extremt utsövd!
Andra bloggar om: sömn
Jag har en liten lista här hemma på vad jag ska hinna göra innan jag ska åka bort i helgen. Listor är bra. Jag skrev upp lite extra saker på listan för annars brukar det alltid bli något som inte blir gjort och nu hoppas jag på att sakerna jag skrev upp som var mindre viktiga är dom saker som inte blev gjorda.
Viktiga saker kvar på listan:
- Panta.
- Köpa kattmat.
- Göra matsäck.
- SÖK SKOLA!
(Gah! Jag som trodde det var längre tid kvar, måste göras idag, lutar mot Konstvetenskap C, men jag vill också hitta någon rolig fempoängskurs i foto.)
Imorgon ska jag alltså på studiebesök i Stockholm och i helgen ska jag till Jönköping. Ska bli kul och med på resan tar jag mitt nya kamerastativ. Tack mamma och pappa!
Andra bloggar om: listor
Å så läskigt det är att köra bil ibland. Jag får ofta jobbiga tankar som “Tänk om jag bara helt plötsligt får något ryck och svänger av vägen rakt in i skogen?” Eller så tänker jag på hur jag skulle känna mig de sekunder som bilen flyger av vägen på väg in en volt och när jag inser att det här kanske inte kommer att sluta så bra. Att tänka dessa tankar när jag sitter ensam i bilen blir nästan som en tvångstanke. När jag kör med någon annan i bilen känns det lungt, då är vi fler som har koll på läget, trots att det ju egentligen bara är jag som har koll känns det bättre.
Jaja, resan till skolan på 55 minuter idag gick ändå bra. Jag tappade inte kontrollen över bilen och hamnade i skogen. Jag kan nog egentligen köra bil fast jag inte vet om det riktigt än.
En annan sak, vad jag hört, så råkar många nya körkortinnehavare ofta ut för någon slag olycka efter ett halvår av bilkörande. Det behöver inte vara någon stor grej, utan bara något litet som att köra in i en stor sten i en inte alltför hög hastighet eller något. Nu har jag haft körkort i 9 månader och jag bara väntar på mitt första misstag…
Andra bloggar om: bilkörning
Förkylningen är inne i en ny fas idag vilket innebär att det ligger använda servetter lite här och var i lägenheten. Förutom allt toapapper och hushållspapper så har jag förbrukat två paket näsdukar idag. Nu håller jag bara tummarna för att nästa fas i förkylningen inte är öronvärk. Det måste vara den värsta delen.
Idag har jag till och med orkat göra lite mer saker än igår. Städat bland filerna på datorn, diskat hälften av disken och klippt klorna på kissen. Det är framsteg jämfört med igår.
Andra bloggar om: förkylning, sjukdom
Idag blev det ingen skola. Hela natten har jag haft runt 39 graders feber. Första timmarna frös jag så mycket att det inte hjälpte hur många täcken jag hade på mig och de senare timmarna var det så varmt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Klockan åtta gick jag och lade mig i soffan och åt glass och tittade på TV istället. Nu är febern borta men jag har fortfarande ont i halsen.
Tänkte på det där med feber inatt. Det måste ju finnas en anledning till att man har feber, nu har jag inte kollat upp det här på wikipedia eller så, men borde inte febern komma för att ta död på bakterier eller något. För att kroppen ska blir frisk? Alltså betyder det att om jag tar febernedsättande alvedon när jag har feber så kommer det att ta längre tid innan jag blir frisk!
Tyvärr var huvudvärken så olidlig imorse så jag var tvungen att ta en alvedon så nu får jag väl dras med min förkylning extra länge.
Andra bloggar om: feber, sjukdom, förkylning
Min lilltå håller på att trilla av. Eller riktigt så illa är det väl inte, men jag har fått någon konstig spricka mellan själva foten och lilltån. Sedan i förrgår har sprickan blivit värre och fortsätter det så här kommer tån snart att trilla av tror jag.För hur sätter man egentligen ett plåster där för trycka ihop sprickan?
;)
/Johanna med snart bara nio tår kvar…
Tisdagstemat sorg igår tolkade jag med en tår (vattendroppe) på kinden. Idag har jag kommit på något annat som är sorg; att sitta inne hela och plugga hela dagen när solen skiner. Men nu ska jag råda bot på det och ge mig ut och cykla “milen” (en cykelrunda som Korpen annordnar). Inspiration har jag fått från M.
Ibland blir man så glad när man inser hur smart och förutseende man är när man har våtservetter i väskan och cykeln är täckt av kladdig pollen.
Just nu sitter jag med mobilen i högsta hugg. Jag försöker få det att funka att blogga via den… Tyvärr tror jag att bilder inte funkar. Då måste man vara amerikan :/
Jag handlade på Maxi idag. Före mig i kön stod en liten flicka. Hon skulle köpa två chokladkakor från Euroshopper. Hon lägger dem på bandet och kassörskan slår in priset.
- 10 kr blir det då, säger hon.
- Men kostade dom inte 4 kr? undrar flickan.
- 4.90, säger kassörskan.
- Jaha…
Det visar sig att flickan bara har 8.5o. Då händer det. Jag kan inte låta bli att ge flickan 1.50 så att det räcker till chokladen. Jag har själv varit liten och trott att det bara är den första siffran som gäller. Har alltid irriterat mig fruktanskvärt mycket på alla priser som slutar på 90, men det är en helt annan historia.
- Tack, säger hon förvånad och tar sin choklad och rusar iväg.
Så alltså, detta var en god gärning (eller det kan disskuteras, skulle hon hem och frossa i sig all choklad själv var det kanske inte det, men skulle hon bjuda sina vänner så var det kanske det) men var det inte en självisk god gärning? Och finns det någon god gärning som inte är självisk. Jag mår ju toppen av att jag är så givmild och snäll. Jag brukar le mot gamla tanter bara för att dom ska bli glada så att jag blir glad. Själviskt.
I varje fall, denna posten är grymt inspirerad av Pheobe Buffay i Vänner ;)
Andra bloggar om: godhet, goda gärningar, självisk
Idag har jag gjort stora framsteg i min bilkörning. Jag har alltid varit lite rädd för att köra bil. I december förra året tog jag trots allt mitt körkort. Jag har kört på stora vägar och ganska långt (30 mil) men då har jag alltid haft min älskling vid sidan av mej som stöd. Idag gjorde jag däremot det stora framsteget att köra sex mil till skolan helt ensam.
Tja, det låter väl ganska banalt, men för mig är det ett stort framsteg. Å andra sidan, ska man fylla 25 år på fredag så var det väl inte en dag försent :)
Ikväll är det “rockens histioria”-föreläsning. Medans jag väntar på den ska jag gå ned på stan och se om jag hittar några födelsedagspresenter till mig själv. Lite somriga kläder vore ju inte helt fel…
Andra bloggar om: bilkörning, födelsedag
Jag tror jag mår bättre. Jag har inte känt mej sådär stressad på över en vecka. Nu vill jag inte säga för mycket för då kommer det säkert tillbaka. Men just nu mår jag bra. Och det hade jag tänkt fortsätta att göra också!
känner
kant
känt
kann
känn
Redigera…
Återgå till “kännt”
meja
nej
ej
Maj
hej
Redigera…
Ignorera alla
Lägg till till ordlista
Jag har inte haft mycket tid över för bloggen på sistone. Jag inte haft mycket tid över för internet över huvud taget faktiskt. Eller tid har jag väl haft, men jag har valt att lägga den på andra saker. I första hand har jag lagt den på pluggandet och i andra hand på att bara tassa omkring hemma och lukta på blommorna och klappa min katt. Och såklart att vara med min älskling.
Denna omvändning beror på att jag de senaste veckorna har känt mej enormt stressad utav datorn och internet. Riktigt dålig har jag mått. Senaste igår när jag sorterat den växande högen med digtalkamerabilder i två timmar kände jag hur stressen smög sej på. Axlarna och nacken spänner sej, jag kan inte tänka klart, känner mej helt apatisk men ändå inte. Vill skapa ordning runt om mej för att sedan kunna skapa ordning i huvudet. Så här känner jag några minuter och sen går det över, förutsatt att jag försöker slappna av såklart.
Så nu kommer jag att fortsätta att försöka ta det lugnt ett tag framöver också. Om jag tänker efter så är det inte ovanligt att jag tar såna här lite längre pauser när jag knappt använder datorn på flera veckor. Men jag kommer alltid tillbaka för jag har lite svårt att hålla mej härifrån. Dessutom kommer jag heller inte kunna låta bli att uppdatera tisdagstema varje vecka.
Och nu är det ju vår! också och mycket roligare att vara ute än inne vid datorn…
I flera veckor har mina ögonlock varit jättetorra och jag har försökt smörja in dom med diverse ögongel och krämer. Inget hjälper dock, ögongelen svider och Lactobase Repair gör bara huden lite mindre torr för stunden men inget blir bättre. Nu har jag börjat få mörka ringar runt ögonen så jag ser ut som värsta rökaren. Det är inte roligt alls så igår ringde jag doktorn för att få hjälp.
På vårdcentralen har dom infört en massa nymodigheter så istället för att stå i kö fick jag knappa in mitt telefonnummer. En timme senare, efter att ha ringt min pappa för att jag tydligen missat en siffra i riktnumret och de hade mitt gamla telefonnummer, ringer en distriktssköterska upp mej. Jag berättar att det är torrt och kliar runt ögonen och ber om att få en tid för att en sköterska eller doktor ska kolla på det. Men istället för att få en tid säger hon åt mej att köpa hydrokortison 1% (grupp 1) på Apoteket och smörja på och ringa om det inte blir bättre.
Idag var jag på apoteket för att köpa salvan. Hittar den och läser på förpackningen; får inte användas på ögon. Frågar en av apotekets biträde om hjälp. Hon tycker det verkar konstigt att sköterskan har sagt åt mej att använda det på ögonen, för säkerhets skull frågar hon någon kollega på lagret vad dom tycker. När hon kommer tillbaka berättar hon för mej att jag absolut inte bör använda det på ögonen. Det kan bli något slags tryck *blablabla* som inte alls var bra. Istället skulle jag ha en receptbelagd salva som inte var lika stark.
Tänk om jag hade smörjt sånt på ögonen och det hade gått riktigt illa. Jag minns inte ens vad sköterskan hette, hur skulle jag då förklara att det var hon som sagt att jag skulle göra så. Har sjukvården så lite tid att dom inte ens kan låta mej komma dit för att dom ska titta på ögat och skriva ut ett recept åt mej? Nä, ska ringa på måndag och fråga vad dom menar egentligen.
Jag vill ju bara ha lagom fuktiga ögonlock som inte kliar som alla andra…
Andra bloggar om: hydrokortison, salva, vård
Det här med att köra bil är ett stort projekt för mej. Det tog mej sex-sju år att ta körkort från första dagen jag skrev in mej på körskolan till den 7 december förra året när jag fick mitt körkort. Det var inte så att det tog lång tid för mej att lära mej. Istället var det så att jag hade långa uppehåll när jag inte övade alls. Jag tycker inte om att åka bil, och speciellt inte i höga hastigheter med mycket trafik och när det är jag själv som kör.
Så igår efter en helg i Jönköping skulle vi bila hem 35 mil. Efter 10 mil börjar S som kör må dåligt och det är bara för mej att sätta mej bakom ratten och göra mitt jobb. Jag styrde ut bilen på E4:an och accelererade, de första 10 minuterna var jag så nervös så att jag skakade, men det gick över. De första milen körde jag i 90 på en 110-väg och låg mitt emellan två lastbilar. Efter en stund när jag började bli mer bekväm med situationen så gjorde jag min allra första omkörning och de sista milen körde jag istället 110 på en 90-väg.
En och en halv timme senare än planerat kom vi då hem. Mitt motto har alltid varit att det är bättre att komma hem sent än att inte komma hem alls och det tänker jag hålla fast vid.
Väl hemma blev jag tvungen att sitta uppe till halv sju på morgonen för att skriva Pm, men nu är det färdigt och inlämnat och det känns som om jag har hunnit ifatt verkligheten igen.
Andra bloggar om: bilkörning, pm
